Länge sen jag skrev här. Hade nästan glömt bort den! :)

Men nu har jag ett stort behov av att skriva av mig och gärna få lite goda råd.

Brukar bara lägga ut bilder och skriva lite allmänt, men för en gångs skull ska jag gnälla och skriva det jag verkligen känner för. :)

Funderar över förhållanden.

Enligt mig måste man alltid jobba på förhållanden för att dom ska funka.

Man ger, tar, lyssnar, pratar och är man inte överens så kompromissar man. Eller?

För mig personligen har jag alltid behövt någon form av bekräftelse. Jag vill gärna få någon liten komplimang ibland, speciellt om man ansträngt sig för att få en! (och med komplimang menar jag inte "vad du är duktig på att diska"!!!!) :)

Och vem tycker inte det är trevligt att någon gång få höra att man är älskad???!!!

Tycker inte mina "krav" är orimliga, eller är dom det?

Att säga "vad fin du är idag", eller "jag älskar dig" tar varken speciellt mycket tid eller energi och det kan göra så mycket.

Har man ett gäng barn och man kämpar på med jobb, kommer hem och är trött, finns inte speciellt mycket tid över till varandra, så behöver man anstränga sig lite.

Speciellt när man kommer hem och får fortsätta jobba, ska fixas mat, läggas barn, göras läxor, diska, tvätta, städa.

Utan någon form av uppskattning känner man sig mer som en hemhjälp.

Så vad är problemet????

Ska man fortsätta kämpa när man aldrig får något tillbaka, för kämpar just nu för barnens skull, ingenting annat. Men hur mycket av sig sj ska man offra?